Leva med tung ryggsäck

Nu har det blivit uppenbart för mig att mitt tuffa liv har fått konsekvenser.

Jag har ju inte levt så hälsosamt och nu får jag betala priset... Min andning är gravt nedsatt och alla pollen i luften har gjort att jag fått astma och därför blivit kraftigt begränsad så jag är överviktig och måste ta ansvar att jag inte får några proppar, påverkan på hjärta eller lungor för då kan det gå snabbt men nu vet jag förutsättningarna så jag ska se till att mina symptom inte förvärras i sommar och i höst kunna träna upp lungfunktionen igen.

Märkligt nog är jag inte rädd men vaksam på symptom som skulle kunna vara farliga och kunna skilja ofarliga symptom  som jag kan få av värmen från symptom som jag måste få akut hjälp med.

Känner mig trygg att jag kommer att få den hjälp som behövs men jag har också en fantastiskt stöttande omgivning så jag ska se till att ha en lugn sommar utan en massa ståhej

Nu när jag har kommit hem inser jag hur nedgången jag redan var innan den senaste rundan på psyk

Mentalt är det katastrof och mycket skört och om man då lägger till astman som tillägg så skulle det kunna kännas omöjligt att klara men det är då jag hittar styrkan på något sätt

Eftersom astman kom nu innan en troligen varm sommar så kommer det ju knappast att vara tal om någon återhämtning innan höstens svalka kommer men jag inser att jag har ett så fantastiskt liv eftersom jag känner hur omgivningen verkligen ställer upp nu

Dessutom har min kontaktperson svår astma själv så jag har mycket trygghet i henne och att hon ska jobba hela sommaren och hon och jag är lika på så många sätt och tänker rätt så likadant så sommaren är inte hennes grej heller men hon och jag brukar synka mycket bra med vallningar och sådant och vi kom fram till att ingen av oss har känt av det på länge. 

Jag har accepterat att jag inte har så mycket ork alls eftersom jag ju precis fått astman så jag har ju inte lärt mig leva med den ännu. Skönt att jag snart har tid på vårdcentralen för då kan jag ju få en plan hur min astma ska hanteras.

Aktivitetsmässigt har jag tänkt om rätt mycket eftersom jag inte har energi att ta av. Jag vill ju inte att det ska hända mer med mitt mående.

Jag har ju så fantastiska vänner som kommer hit på besök och kan komma och fika under mitt träd.

Men en sak som är ännu viktigare än någonsin att komma iväg på är katthemmet för där får jag energi att bara komma upp om dagarna. Sedan är det ju såklart skönt att jag kan fortsätta skriva i Vox Vigor för det är verkligen min grej

Hemma igen från sjukhuset

Astman fortfarande jobbig likaså rösten

Accepterar det faktum att återhämtningen kommer att ta LÅÅÅNG tid...

Här hemma har personalen förstått hur illa det är. Jag också medger jag högst motvilligt

En försämring som inte är rolig men jag kan inte göra annat än att gilla läget

Imorgon kommer i alla fall min nya säng

Idag kommer fotvården

Både jag och personalen är medvetna om att jag just nu behöver mer hjälp än vanligt. Vi måste hjälps åt igenom den här jobbiga tiden. Jag är inte rädd men man kan säga att jag är medveten om att jag kanske inte kommer att uppnå det jag tidigare kunde klara.

Här blir min omgivning enormt viktig och jag är så tacksam att jag har en rikedom av människor som älskar mig för den jag är och ber för mig när jag inte orkar vara duktig.

Det är det som räknas inte om man har fet plånbok. Man mår bättre av att vara rik inombords för det är gåvor som bara värmer så gott och gör att man kan klara betydligt mer än de som tror att det är pengar som är det viktigaste i livet

Jag har nu förstått hur illa ute jag är men är oändligt tacksam för alla som stöttar nu när min ork är obefintlig

Jag vet att jag skrämt skiten ur mina vänner men inser nu att jag inte behöver skämmas eftersom jag ju mår så himla dåligt och jag aldrig haft för avsikt att komma hit med polis och allt ståhej för jag vrålade bara efter hjälp. Var ju inte ens medveten om var de hittade mig.

Har fått tillfälle att varva ned nu och personal är mycket noga med att jag inte ska göra av med energi på att triggas hela tiden.

Det har hjälpt en hel del eftersom jag börjat gå ned i varv och kan sova mycket mer

Jag har landat i mitt nuläge och det är livsnödvändigt